av Flanders » fre maj 06, 2005 12:04 pm
Risken med en NHL-formering, där de första femmorna är mer offensivt präglade, är i Växjö Lakers fall att de lätt kan komma bort mot starka lag. Exempelvis är ju inte Ville Hirvonen eller Johan Andersson några bjässar vad jag förstått, så där finns ju risk för att de blir bortplockade och inte kommer till, lite på samma sätt som Miikka och Omark i vissa matcher förra året. Därför behövs, precis som Varanen säger, någon stark kraft i varje formation, varför det kan vara bra att dela upp Romö, Markusson, Andrée Persson och Jonathan Persson i varsin kedja.
Fast jag hade gärna sett Jarno-Romö-Markusson om Calder och Johan Andersson (exempelvis) hade varit större.
Markusson-Hirvonen-Calder
med utgångspunkten att både Markusson och Calder är ännu bättre målskyttar än vad statistiken visar, samtidigt som de är fysiskt starka. Ville är ju den nye Grans (om man får tro SmP), och en Grans kan få i stort sett vilken spelare som helst att göra mål.
Andrée-Torrsten-Jacobsson
om Andrée klarar av att ta grisrollen och vinna sargerna och även dela det defensiva arbetet med Torrsten, annars får man byta plats på honom och Markusson.
Jarno-Romö-Johan A
förhoppningsvis min favoritkedja kommande säsong. Romö står för stabilitet på ett annat sätt än både Hirvonen och Torrsten, vilket öppnar upp för slitvargen Jarno att jobba mer åt båda håll och inte fastna i en ren defensivroll. Johan Andersson kan producera lite undangömd i tredjelinan, passar nog honom helt perfekt.
Selander-Dalle-Jonathan P
med risk att undervärdera Jonathan så sätter jag honom i fjärdekedjan, för att få ytterligare fysik där, varken Dalle eller Andre är vidare stora, men har hjärta. Dessutom blir även denna kedja målfarlig med en blivande stjärna på ena kanten.
hockey spelas på is, inte konstigt om spelare blir kalla ibland
(Vart tog Gretzky vägen?)