Lakers Lakejer

Har man följt några Silly Seasons upptäcker man vissa saker som återkommer varje år. Vid den här tidpunkten på året jagar media spelarna om deras framtid, och spelarna svarar som om de vore klonade:

- "Vi får se vad som händer, det är min agent som sköter om det där".

Inget anmärkningsvärt kan tyckas. Spelarna vet verkligen inte med säkerhet var det landar slutligen eller vill inte avslöja att de är överens med en klubb förrän papprena är underskrivna. Men svaret ovan ger mig intrycket av att spelarna egentligen inte styr sin egen framtid. De har ingen aning vad som händer förrän agenten ringer och säger att de ska vara på en viss plats på en viss tidpunkt och plita ner sin kråka på lite papyrus.

Så går det givetvis inte till. Jag tror att agentens roll är rådgivande och att vara ett förhandlingsstöd. Vem skulle anlita en agent som tar besluten åt en?

- "Halloj Kalle! Du gillar väl bratwurst och autobahn?"

- "Eeeh...jovars?"

- "Bra! Du och din tjej ska flytta till Tyskland. Bästa dealen jag kunde landa. En klubb i deras div1. De förväntar sig att du är där nästa vecka för försäsongsträning. De skickar biljetter. Ciao."

- "Men...?"

* klick *

Idrotten är full av klyschor. Det finns en speciell dramaturgi mellan media och idrottsutövaren. Den unga spelaren läser andra spelares intervjuer och tycker att det där lät ju bra, riktigt proffsigt faktiskt, med resultatet att ännu fler ger bilden av att livegenskapen inte är avskaffad.

Jag kritiser inte agenterna eller att spelarna anlitar sådana. Bättre det än att en nära anhörig ska sköta rådgivningen. Jag kritiserar inte heller spelarnas användande av klyschor. Men jag förundras över att media så lättvindigt bara köper förklaringen rakt av. Spelaren har en vilja. Var han spelar nästa säsong är inte ENBART beroende av den, men den styr kraftigt, var agenten försöker få ett kontrakt.

Jag har ingen egen erfarenhet av "hockeymarknaden" och det spel som nu pågår. Och det har tydligen inte journalisterna heller. De kunde åtminstone låta bli att publicera klyschan även om den yttras. Tillför ingenting, om det inte visar att träldomen fortfarande existerar. Låt oss hoppas att spelaren har ett avgörande inflytande över sin egen framtid.

Enda exemplet jag har är från förra silly när dom skrev att Mif var ute efter Fimpen. Jag frågade honom hur det hade varit med den saken och fick till svar att dom hade ringt upp och frågade om han var intresserad av att spela i Mif och sen hörde dom aldrig av sig igen.

Vilken hetsjakt det verkade vara

RR svarar proffsigt i den här intervjun. Svar som innehåller information, men inte för mycket. Då ger man ett lugnt och kontrollerat intryck, och journalistens jaktinstinkt väcks inte.

Svarar man: -"Jag vet ingenting, min agent sköter det där. Ring mig om ett par veckor. Typ." ger man ett överdrivet nonchalant intryck och att man har något att dölja. Det är inte krigsförberedelser vi snackar om utan övergångar inom hockey. Journalister triggas igång så fort de anar att något döljs. Eller de borde triggas igång, tydligen finns det lallare även bland dem.

RR är säkert inte mediatränad, men ger bra intervjuer. Nu ger han ett bra intryck i AB. Journalisten ställer egentligen bara några få frågor, men ger den hockeyintresserade lite bakgrundsstats som gör att man förstår varför initiativ till intervjun tagits. Rubriken är givetvis sensationsartad eftersom det är tidiningens policy, men den handlar åtminstone enbart om sporten. Även om jag håller med Wikegård om att elithockey tillhör underhållningsbranschen i stort så vill jag aldrig "privatisera" branschen så som film och musik blivit.