Första gången farsan var med och kollade Lakers, Glimma hemma om jag inte missminner mig. Kommer ihåg att jag satt och förklarade både det ena och det andra för gubben, men glömde såklart att berätta att takraketerna utgick från sidan precis där vi satt. Han lyfte av förskräckelse och landade nästan i knät på mig. Seriefinalen slutade 10-1 eller nåt sånt.
Bortamatcherna i början där motståndarpubliken undrade var det var för galna människor från Växjö som sjöng, eldade med tomtebloss och hade blinkande pinnar
Alla sysslolösa poliser som genom åren kunnat kolla hockey istället och släppa tankarna på den skötsamma och högljudda klacken från Växjö.
23-2
"Andra sidan är ni klara", samstämmigt från bortahallens enda läktare.
Alla sura Nybrobor och deras utomjordiska speaker
Hjalmar Gustavsson.
1-2 Stefan Nilsson, Sunnerbohov.
Forumet dagen Podein blev klar, galet
Varje uppsnäpp till ny serie kommer man ju ihåg. Färskast i minnet är ju så klart kvalificeringen till Allsvenskan och Elitserien. Det jag aldrig kommer glömma är den fantastiska säsongen när vi tar steget upp i Elitserien. Hela den magiska kvalserien där man gled på moln i en drös matcher, för att otroligt nog planera in en febertopp på närmare 40 dagen innan avgörandet i Örebro, som man fick halvliggande följa på TV´n istället. Låg förvisso inte kvar i soffan i slutet av matchen av förklarliga skäl. Avancemanget tog lång tid att smälta, fan vet om jag fattat fortfarande.
Bygget av Vida är också ett starkt minne. Aldrig har jag producerat så mycket foton som under den tiden man följde det bygget.
Grattis Lakers och tack!