Vi får väl börja med att någon vepa hänger i "Lakerdome". Bra beslut att låta den hänga kvar där, symboliserar den hockeyhybris och eufori som rådde och i staden, klubben och bland supportrar. Vi vände in i ett nytt kapitel när VIDA stod klart.
2016, Johan Markusson: Vår #38! Ledarskap och vinnarmentalitet i ett. Vi var väl egentligen alla överens. Han var klippan som vi byggde på. Kroppen orkade inte tillräckligt länge för att få vara med och vinna första SM-guldet. Men utan vårt avancemang till finrummet hade vi inte fått hänga upp några vepor med SM-guld. Nu leder han dessutom skutan med de ledaregenskaper som gjorde honom till kapten en gång i tiden.
2024, Liam Reddox: Näst på tur om några dagar och en stor profil. Värvades vid SHL-intåget som ett statement på att vi menar allvar. Han gick från spetsvärvning till att anamma Lakers lagspel och ta en roll som en av ligans bästa tvåvägsforwards med betoning på att vara ligans bästa BP-spelare. Ledde det som kanske var SHL:s mest dominanta vinnare av SM-guld någonsin. Det man förstått är att hans samhällsengagemang också satt stora avtryck i klubben och staden. "Stort hjärta" är hans legacy. Samtidigt är hans tröja inte given att hissa enligt mig, förmodligen den svagaste kandidaten som kommer hänga där från denna framgångssaga.
Nu tillåter jag mig att se in i spåkulan lite då jag tror att tröjhissningar kommer vara på schemat varje år ett antal år framöver.
2025, Viktor Fasth: Trodde från början inte att varken Liam eller Viktor spelat tillräcklig många år i Lakers för att få sina tröjor pensionerade. Men med Liam på väg upp i taket tror jag även att Viktor kommer hamna där. Kickade igång sin karriär sent men därefter tog den rejäl fart. Spelat för Lakers i allsvenskan för att sedan ta snabba hopp i karriären. Han har även funnit framgång internationellt i landslag och andra ligor. Som jag ser det 2010-talets bästa SHL-målvakt som dessutom avslutade med sin bästa säsong, SJUKT!
2026, Erik Josefsson: Behöver inte ens motivera varför han ska upp, det är givet. Han har växt med Lakers framgång och stått upp mot ligans starkaste offensiva spelare i åratal.
2027, Robert Rosén: Bygdens pajk är om möjligt än mer given än Josen. Frågan är bara vilket år han slutar och med hur många SM-guld.
2028, Martin Lundberg: Två punkter talar emot, är han mer Skellefteå än Lakers och har han spelat i klubben tillräckligt? För att hissas behöver han få förlängt och helst ett SM-guld till runt halsen. Men det går inte att prata bort hans betydelse för framgångseran. Mr. SM-guld är hans andra signatur.
2033, Joel Persson: Late bloomern som får ses som Evertsson kanske bästa träff någonsin. Skrivit långt avtal med Lakers och signalerade med det sina intentioner, han älskar att spela för klubben och vill stanna hela sin karriär. När han långt där framme avrundar karriären gör han det troligtvis som en av tidernas bästa SHL-backar och siffror som kan mäta sig med Roséns i klubben.
2044, Victor Stjernborg: Som en kul spekulation
: Men visst är det otroligt! Fortfarande bara 20 år men med 2 SM-guld och drygt 120 grundseriematcher för Lakers har han lagt en fin grund. Kommer troligtvis (och kanske förhoppningsvis) bli för bra för SHL, men är en sådan gränsfallspelare som skulle kunna spela kvar under många år. När kontraktet går ut 24/25 hoppas jag på förlängning och ett A på bröstet. När Persson tackar för sig får nästa kapten gärna heta Stjernborg.