Jag hade inte möjlighet att vara på plats men har nu i efterhand kikat på highlights och lyssnat på presskonferensen.
Tre saker slår mig - igen. Ska det behövas ett stort jävla fotbollsmål för att de välbetalda isprinsessorna på isen ska kunna GÖRA MÅL? Pinsamt att se hur dom kan missa att göra mål gång efter varannan på de chanserna som skapades.
Nihlstorp, helt seriöst, kan inte han bara ägna sig åt att vara Lucia eller vad fan det nu var som han gestaltade i julkalendern. Han är ingen matchvinnare för fem sketna ören. Han är bara en överreklamerad sopa i mängden. Utan en trygg målvakt så vinner man inga matcher. Det spelar ingen roll om vi gör femton mål framåt men ända släpper in femtioelva.
Samhall Am borde slå upp ordet cojones i ordboken så att han kommer till underfund med vad han saknar. Han beter ju sig som en osäker pingstvän med mössan i hand på presskonferenserna. Han ber ju för för fan om ursäkt för att han ska få andas. Är det samma ljud i källan i omklädningsrummet så kan jag förstå att spelet ser ut som det gör. Bäst av allt är att han alltid är nöjd. Jag tycker att det är märkligt hur i hela helvetet han kan vara det.
En fjärde sak som jag kom på nu och som nämnts tidigare är hur viktigt det är med konkurrens. Och då menar jag på alla plan. Både på isen och på slipsnivå. Typ sportchefsnivå...