Linkankopia skrev:Kalla mej drömmare, men tänk den dagen man får se en match med 2 glada klackar som stödjer sitt lag utan att bry sej om vad den andra klacken håller på för lag.....En utopi ?
Ja, herregud. Den dagen det är så, den dagen är hockeyn död i Sverige. Det är ju dock mycket troligt att det blir så här inom en 10-årsperiod. Om det kommer finnas klackar överhuvudtaget då dvs. Byggherrar, våldskåta ordningsvakter och andra gör ju allt för att minska på klackarnas storlek. Det här är ingenting som är unikt i ishockeyn, även inom fotbollen pratar man om att ta bort ståplats, videoövervakning osv. Men herregud, när blev allt så politiskt korrekt? När blev småbarnsfamiljer målgruppen istället för dom riktiga supportrarna? INGEN som var med under slutet av 80-talet början på 90-talet, kan ju påstå att det inte var häftigt att gå på hockey då. Ishallarna (då var det riktiga HALLAR och inte evenemangsarenor) var som kokande grytor där hemmapubliken såg till att motståndarna avskydde att åka till dom bortamatcherna. Fullsatta Rosenlundshallen, Rocklunda, Delfinen, Stångebro osv. där tilloch med farmor stog upp och buade ut motståndarna. Och då var det inte en jävel som klagade. Visst var det rubriker när det hade varit slagsmål på Globens läktare mellan 200 difare å 200 gnagare, "men vaddå, det hör ju till" var lite av den allmänna uppfattningen.
När sen sossarnas moralpanik spred sig över Sverige i mitten av 90-talet hände något på arenorna. Man började tränga in dom riktiga supportrarna i små inhägnader med stora järngaller runt.
Efter det tycker inte jag man har hittat tillbaka till vilka som är dom viktiga inom svensk ishockey-dom som står där på ståplats match efter match. Allt eftersom pengarna börjat styra inom ishockeyn har målgruppen gått vidare till slipsnissarna som ska äta gott, dricka vin och sitta i uppvärmda loger och klack-killarna därborta i hörnet har blivit mindre och mindre viktiga för klubbcheferna runt om i landet.
Jag inser förstås att man inte kan ha det som man hade det under några år där när det var som värst, men vi måste ju ändå ha lite perspektiv på det hela. Vafan gör det om två klackar, som står på olika sektioner har verbala uppgörelser med varandra och "hatar" varandra? Vill man inte ha känslor kan man gå på bio eller helt enkelt stanna hemma.
Jag hoppas bara med hela mitt hjärta att klubbarna inser vilken viktig funktion klackarna och dess känsloyttringar har i en hall innan det är för sent och ishockeyn begår kollektivt självmord.
Småland- been there, done that.