Tydligen fortskrider planerna på en Europa-liga (exklusive Ryssland). Arbetshypotesen just nu är:
- En liga med 40 lag (10 svenska, 10 finska, 10 tyska och 10 övriga)
- De svenska lagen skall till 60% möta varandra, 20% de finska och 20% de övriga.
- Divisionsvinnarna (spelar tydligen ett internt slutspel först) går vidare till ett slutspel med de 2 bästa i KHL för att kora en Europa-mästare.
- Otydligt vilka svenska lag som får vara med. 2 av ES-lagen är i alla fall just nu inte inbjudna.
http://hockeysverige.se/news_show_sa-bl ... d=10075786
Kommentar:
Ett internationellt utbyte på klubbnivå är en självklarhet. Men inte på bekostnad av de nationella ligorna. Gräsätarna, som organisatoriskt, är överlägsna hockeyn har inte valt den vägen de sk "utbrytarna" nu vill gå. Det finns skäl för det.
Till skillnad från FIFA (UEFA) är IIHF otroligt svagt. Den svagheten beror dels på att några ligor har så dominerande ställning inom hockeyn (läs NHL och KHL) dels på att de nationella förbunden medvetet undergrävts i bl a stormakten Sverige. IIHF och Svenska Hockeyförbundet leder inte utvecklingen i Sverige, för det gör Svenska Hockeyligan, och framförallt grupperingen med de största lagen (La Familia). De sedermera säger sig representera svensk hockey, men gör det ENBART på mandat från deras egna föreningsmedlemmar.
Jag vill, i likhet med "nytänkarna", ta ett helhetsgrepp. Men jag tar min utgångspunkt i SVENSK hockey. Vad behöver toppen? Vad behöver botten? Vad behövs däremellan?
Jag förespråkar följande:
- Behåll de nationella ligorna (självklart får varje liga samarbeta/slå ihop sig om de så önskar ex Österrike/Ungern). Men Sverige ska ha ett eget seriesystem.
- Behåll möjligheten i Sverige till upp -och nedflyttning. Vitaliserar systemet och är en morot för de längre ner i hierarkin.
- Se Svensk Hockey som en enhet och låt Förbundet teckna alla avtal, med en jämnare fördelning av resurserna som följd.
- Strama åt landslagshockeyn. Med det menar jag att minska på antalet träningsturneringar, öka mellanrummet mellan VM-turneringarna och markera stenhårt vad gäller OS. De olympiska spelen är inte en gåva från NHL, och det är ingenting vi förhandlar om. Kan leda till att det det blir en konflikt med bojkott och annat som följd, men den internationella hockeyn måste vara tydlig.
- Inför Champions Leaugue i Europa, där deltagandet är beroende av resultatet i de nationella ligorna. Precis så som gräsätarna har det. Det ska ges rimligt utrymme för CL, vilket innebär att ligorna måste koordinera och självklart även landslagen.
NHL ser givetvis varken KHL, Loobs våta dröm eller de idéer jag presenterar som bra eftersom det riskerar att försvaga deras position. Men kontrollen över hockeyn måste återtas av det Internationella Förbundet, och ett steg på vägen är att stärka de nationella, bl a vårt eget.