Ett par reflektioner över dagens match:
1. Varför Bjurling? Är det någon som förstår coach Gustafssons beslut att ta ut Björn Bjurling? Helt obegripligt och det enda jag kan se är att matchen gick i Södertälje. Hellre Eddie Läck 10 gånger av 10.
2. Spelövertag. Den främsta bristen i svensk hockey överlag. Tre kronor är Real Madrids (när de är som sämst) motsvarighet i hockey. Stort innehav men lite uträttat. Klyschorna haglar tätt i svensk hockey om att "man ska gå rakare på mål", "ta fighten framför kassen", "undvika hörnorna" osv. Man är tydligen någon annan...
3. Närkamperna. Ytterligare en brist jag ser är att ju fler "tacklingsspecialister" Sverige får fram desto mindre gör de andra. Ingen bra utveckling. Tidigare kunde man inte förlita sig på att någon annan skulle göra det, och det kan man inte nu heller. Detsamma gäller oss själva i VLH. Bra att Hedman kan tacklas, men alla måste bidra till det fysiska spelet, absolut alla.
Finland då? Inte mycket att säga. Rätt väntad nivå på den truppen. Det var Sverige som underpreseterade idag. Kan Finland ta sin 6:e raka seger mot Sverige imorgon (18.30 i SVT24)?