Kedjeförändringarna är högintressanta.
Rasmussen går in och balanserar första och bidrar dessutom med tyngd. Hoppas han kan hålla sig lite cool och inte är som en kalv på grönbete. Mindre bakom motståndarmålet, och mer in i anfallszon som släpande tredje gubbe, är vad jag vill se.
Vem hade innan säsongen trott vi skulle ställa upp med kedjan
Daggen - Moran - Bois i vår första hemmamatch mot HV? Här är tänket tvärtom.
Moran kommer in med sina känsliga handleder vilket ska skapa fler offensiva chanser. Han har ingen naturlig sniper att mata, men mycket vilja att få igång offensivt. Spännande.
Fjärdekedjan har nu samma balans som första, dvs en svensk/tjeckisk centertyp mellan två offensiva lirare. Ett problem fjärde har haft hittills är att
coach Karlsson använt de som en traditionell checkingline, dvs fullt ös medvetslös. Motståndarna ska tryckas tillbaka till varje pris, främst genom stenhårt fysiskt arbete. Men det är inte att utnyttja
Josefs bästa egenskap som hockeyspelare, placeringsskickligheten, till fullo. Det finns rätt många spelare som jag hade valt före till fullt-ös-medvetslös uppdrag, kanske även i det egna J20-laget.
Josef ska inte forechecka som en rabiessmittad hund, utan han ska möta motståndet som en armé som gör en välorganiserad reträtt. Fienden ska fördröjas genom smart positionering och välavvägda motanfall.
Tycker jag förändringarna är bra? Absolut! Men det är otroligt viktigt att de svenska centrarna förstår att de har ett stort ansvar i det defensiva arbetet. I första blir förändringen inte så stor mot tidigare matcher om
Rasmussen slarvar, men fjörde kommer falla ihop som ett korthus om
Josef inte väljer att falla tillbaka tidigt. Släpande, släpande, släpande och ännu mer släpande är nyckeln här. Men kollar man på ES så är det inte ovanligt att anfall avslutas av den tredje, släpande, gubben. Det finns alltså både en stark defensiv idé bakom, men även en offensiv.
Hockey är tokskoj!