Du skriver som om jag själv vore medlem i V.I. Vill bara klargöra att jag inte har något med dem att göra. Framför bara mina åsikter.
Lakers-Ulla skrev:
1. Det är tråkigt att behöva förklara för sin son varför "alla i göteborg suger kuk", varför vi "hatar göteborg" samt varför man skriker "låt han dö, låt han dö" när en spelare ligger skadad på isen.
3. Jag är glad att jag stod ovanför och inte nedanför då hela högen av svartklädda som när det blev mål (i ren glädje?) vräkte sig två avsatser nedåt och landade på de åskådare som stod nedanför. När några äldre killar som stod intill de svartklädda och tyckte att de kunde tagga ner lite ombads hotfullt att "hålla käften och inte lägga sig i".
Håller med dig om ramsorna, det är begklagligt. Särskilt könsord som aldrig kan tolereras.
Men det här med att hoppa och bli glad för ett mål handlar om något som kallas för glädje, kärlek och passion. Olyckligt om några andra fick känna på några kilon i detta fallet, men känns inte detta som ett olycksfall (återigen)? Jag tycker man har full legitim rätt att uttrycka sina känslor - särskilt när ditt favoritlag sätter pucken i mål.
Jag förstår inte hur vissa ser på läktarkultur, men uppenbarligen finns det många som helst vill ha den ultimata familjestämningen med glass, popcorn och mys när de tittar på ishockey. Så fungerar det faktiskt inte här i Sverige, möjligtvis i USA. Och det är jag tacksam för.
Svensk läktarkultur i fotboll såväl som ishockey förgyller sporten. Utan den rätta mentaliteten blir den utdöende och mindre rolig.
För den sakens skull predikar jag personligen inte för hatramsor, kontroversiella budskap osv. Man ska ha rätt att uttrycka sina känslor, och detta ska man göra med sunt vett och etikett. Vad är då vett och etikett, det är ju just där olika människor har olika uppfattningar och egentligen finns det inget rätt eller fel. Men brinner man passionerat för något tycker jag man ska få uttrycka den glöden. Oavsett om det gäller hat mot domare eller motståndare. Men som sagt, med sunt förnuft.
Dock är det skillnad på att sjunga ut hat mot domare och motståndare. Personligen deltar jag inte i ramsor, men många gånger har man rakt ut skrikit domarjävel, sopa och så vidare. "Mer än så" är det inte för egen del i alla fall.
Vet inte vart jag vill komma, men någonstans handlar det om att hitta en lagom nivå och balans i det man gör på läktaren. Men det är svårt eftersom känslorna kommer så intuitivt för vissa. Och i nästa stund kan man stå och undra varför man helt plötsligt röt till en aning.