av Varanen » fre dec 03, 2021 10:22 pm
Eftersom jag inte har ett liv tittade jag på reprisen mellan TIK och Mif. Jag måste börja med att säga några ord om Mif.
MIF
Mr Madhawk hävdade i en intervju efter matchen att hans lag var energilösa i första perioden. Coach Fagervall höll inte med, utan tyckte snarare att laget spelade virrigt. Vem har rätt? Lite överraskande coach Fagervall. Hans lagledning gjorde analysen redan innan matchen att laget jobbar hårt, men fel. Helt rätt analys. Exempelvis spelet i egen zon så kör de zon. Jag föredrar VLHs mer man-man. I Mif tar de sina positioner, men är konstigt långt från motståndaren i sin egen zon. När han sedan får pucken, och först då, agerar försvaren genom att rusa mot puckhållaren som befinner sig 2-3 m därifrån. Gott om tid för motståndaren att ta beslut och genomföra. Om han bestämmer sig för att transportera pucken till en annan zon i zonen släpper mif-spelaren honom och tanken är att nästa medspelare ska ta över. Men han har då 2 motståndare i den egna tårtbiten osv osv.
Mif diskuterar åtgärder för att komma ur svackan. Jag ser omedelbart 2 saker de akut måste ta tag och en tredje som de bör göra om resurserna och tillgängliga spelare finns.
1) Spelet i egen zon är amatörmässigt. Hur är det möjligt att ett SHL-lag kan sätta upp en sådan här taktik år 2021? Och dessutom med det material de har (se punkt 2). Jag gissar att MIF inte kan göra sig av med coach Fagervall, men någon måste ta konsekvenserna. Har de en defensiv coach eller en videocoach som förespråkat detta bör han lämna.
2) Backbesättningen är en av, om inte den svagaste i SHL. I en krönika för ett tag sedan skrev MrMadhawk att det inte var något fel på backbesättningen. Jag är INTE ledsen att behöva väcka honom från hans törnrosasömn, men den är usel. Inga tydliga roller. Ingen offensiv stjärnback. Lauridsen som var tänkt som defensiv stjärnback verkar vantrivas varje sekund på isen. De är konstant alldeles för långt från sina motståndare och saknar samspel mellan varandra. Denna punkt talar för att chief Sylvegård och/eller backtränaren bör lämna. Backspelet i Mif är ett fiasko.
3) Centerspelet skiljer sig åt i NA och här hemma. I NA anfaller anfallarna och backarna försvarar mycket mer uttalat. På Sveriges stora rinkar måste centern täcka vissa ytor defensivt i anfallszon om en back lämnar sin plats, i mittzon för att undvika 3-2 och 2-1, och i egen zon för att hjälpa till med att återerövra puck och se till att inget knas händer i området framför eget mål. Mifs coola centrar är AMERICANS YOU MFUCKERS! Deras coolhets-faktor har jag ingen synpunkt på, men de måste delta mer i det defensiva arbetet och anfalla mer på ett sätt som inte sätter en redan svag backbesättning på onödiga prov. Denna punkt talar för att anfallstränaren måste lämna och/eller att man tar ett nytag med sin lagkapten i spetsen.
TIK
TIK då? Jag tyckte de såg finurliga ut i det konstruktiva spelet. Mycket kombinationer som såg intränade ut. Nu medgav ju Mifs spel i egen zon all kreativitet i världen, men ändå. De var även giftiga i omställningarna från egen zon med flera passningar mellan de innan de ens hunnit fram till anfallszon. Det vanliga annars är att en spelare transporterar puck tills man kommit in i anfallszon för att sedan få sidledsförflyttning på keepern genom ett avgörande pass alternativt att man i snabb följd passar två gånger innan avslutet. TIKarna började kombinera tidigt i ruschen och såg väldigt bekväma ut. Det som talar emot är att varje passning kan misslyckas. Det som talar för är att passningar alltid är snabbare och svårare att försvara sig emot än att en spelare har pucken. Klar anfallsstjärna är Ty Rattie.
Försvarsmässigt är det sämre. Vi kommer få möta bekantingarna Oliver Bohm och Tim Erixon. Båda spelade helt ok, men TIK är inte starka framför eget mål vilket Mif utnyttjade. MV-spelet imponerade inte heller. Men förutom tafatthet framför eget mål så hittade jag inget knas i försvarsspelet. Och med spelare som Bohm och Erixon så får man det man förväntar sig vilket inte är något negativt.