av teddy » mån apr 17, 2023 12:12 pm
Twitter är både ett andningshål och ett skithål. Från början, i skarven 00/10-tal, var det nästan enbart ett uppfriskande andningshål där vi som var där utbytte tankar och erfarenheter med varandra och upplevde genuin trivsel. Twitter på den tiden var en lärande och respektfull gemenskap.
Det dröjde dock inte länge innan Twitter kapades av först politiskt intresserade och därefter av trollkonton. Tonen blev hätsk, glåporden haglade och stämningen har alltsedan dess varit på nedåtgående. Det är inte speciellt kul att hänga på Twitter i dag men jag hänger där ändå, mest på grund av att flödet av riktiga nyheter fortfarande gör att man snabbt och enkelt kan hålla sig uppdaterad om vad som händer.
Men trots att jag egentligen bara vill se vad de jag följer skriver kan jag inte välja bort att se poster som Twitters algoritmer tvingar på mig. Jag noterar sedan många år att Twitter vimlar av icke-journalistik. Om snabba klipp, ryckta ur ett sammanhang, som sedan kan växa till stora falska nyheter. Journalistik handlar om när, var, hur och varför. Det räcker inte att berätta att något inträffat, du måste ta reda på anledningen, bakgrunden, syftet. Du måste kolla storyn, hur smaskig den än är i sin begynnelse.
Det är här Twitter spårar. Det är här ögonblicksklippen av en fjäder på några minuter växer till en hel hönsuppfödning.
Ett sådant ögonblicksklipp satte Växjöidrotten på kartan under lördagskvällen, nämligen det här:
Det syns ju tydligt. Det är paus mellan den fjärde och femte perioden i Vida Arena, den första SM-finalen ska avgöras och folk går hem!
Detta spränger givetvis alla kloakers fördämning. Att Växjö Lakers fortfarande är landets kanske mest föraktade och hånade elitförening alla kategorier är ett faktum. Ett faktum som ytterst bottnar i de exempellösa framgångar Lakers haft under anmärkningsvärt kort tid. Klassisk svensk avundsjuka, helt enkelt. Det är plast, det är kulturlöst, det är kommundopat och så vidare. Ni som hängt med förstår.
Klippet med folk som lämnar arenan blir till ett viralt buffébord att frossa i för alla de som kallar sig ”riktiga” supportrar, det vill säga supportrar till klubbar som helst är minst 70 år gamla, som fostrat egna produkter och landslagsspelare lika länge och som ”vet” vad ”riktig” hockey är. Inte plast som i Växjö Lakers. I ”riktiga” klubbar köper man inte till sig framgång. I ”riktiga” klubbar är två femmor födda hemma på mammas gata och har lirat landhockey tillsammans ända sedan de kunde stå och hålla i en klubba. ”Riktiga” klubbar är inte köpelag som plastiga Växjö Lakers.
Nu tänker jag inte försvara Växjö Lakers. Jag skiter fullständigt i vad folk tycker, tänker och tror och jag kan själv tycka att det är svagt att Lakers fortfarande, 26 år efter sin födelse, inte är bättre på att suga upp och tillvarata de riktigt lokala talangerna. Att tusen stolar kan stå tomma under en SM-kvartsfinal tycker jag också är obegripligt svagt. Jag tänker heller inte gå in i den så kallade plastdebatten eftersom jag tycker att den är ganska uppfriskande och brukar själv skämta om det ibland.
Däremot skulle jag vilja bidra med standard 1A-journalistik vad gäller det som verkligen hände klockan 18.30 i Växjö i lördags.
Problemet är inte att det är något fel på Växjö Lakers supportrar, vilket påtalades i oändliga versioner på Twitter efter ”avslöjandet” om att folk gick hem istället för att se klart övertidsspelet.
Problemet är att Växjöidrotten just nu gör för mycket rätt, fattar för många bra beslut, värvar för många bra spelare till rätt pris.
Då blir det så här.
Då får vi en lördagsmeny som såg ut enligt följande:
13.00: Öster–AFC Eskilstuna. Ett Öster som äntligen fått träff på alla punkter och som jag tror kommer att storma upp i Allsvenskan.
15.15: Växjö Lakers–Skellefteå. SM-final 1. Presentation överflödig.
18.30: Växjö Vipers–Storvreta. Matchboll för Vipers att skaffa sig en biljett till SM-finalen i Globen.
Bara en blick på den här menyn ger egentligen svaret på varför folk lämnade Vida Arena. Superlördagen var hårt lanserad sedan Öster (som egentligen skulle lirat klockan 15) fått okej av Eskilstuna att tidigarelägga matchen. Det gav Växjöpubliken, oavsett vilken av sporterna man sympatiserar mest med, chansen att se två eller till och med tre matcher på raken inom kort gångavstånd mellan arenorna.
Fantastiskt. Helt otroligt. Vi som bor i Växjö kan verkligen glädja oss över vilken otrolig idrottstad vi är. Det måste förresten vara unikt, tänker jag, att ha ett lag i SM-final i hockey och samtidigt ha ett som spelar SM-semifinal i innebandy. Och så ett rövarstartande Öster på det.
Felet alltså: det görs alldeles för mycket rätt här, till skillnad mot andra städer. Att ”köpelaget” Växjö Lakers går till final trots att man ligger tolva i SHL:s löneliga är grymt bra. Att Växjö Vipers kan ta sig till final med massor av eget och ungt material är enastående. Och att Öster äntligen hittat tillräckligt med ödmjukhet, kunskap och erfarenhet för att få ihop det perfekta Superettanlaget är körsbäret på toppen.
Då är det trångt att vara tre. Det ”riktiga” supportrar från ”riktiga” (men alls inte lika framgångsrika) klubbar på andra håll i Sverige inte kan (eller läs hellre: vill) förstå är därför sanningen:
De som lämnade Vida Arena var supportrar till Växjö Vipers, som tilltalats av det trevliga superlördagupplägget och värmt upp med en SM-final i hockey innan de skulle se sitt innebandylag eventuellt bli klart för sin SM-final.
Ingen åkte hem.
Alla gick vidare till Fortnox Arena.
Att Vipers där tappade 2–0 till 2–10 kan dock ha gjort att ett par stycken ångrade sitt val.
Jag avslutar med att citera dagens bästa och sannaste inlägg på Twitter, skriven av min goda vän och kollega Malin Fransson på Dagens Nyheter:
Finns det något mer tröttsamt än ”riktiga” supportrar på sociala medier? De är exkluderande, övertygade om sin egen betydelse/storhet/förträfflighet, fördömande, kan och vet allt och besatta av historien
Finalmatch 2.
Måndag.
Skellefteå Vs Växjö 19:30 visas på Sláinte pub.
Vi ses där.
I always tell the truth, even when i lie