av StenhårtSlagskott » tis sep 05, 2023 9:50 am
Som uppladdning för fredagens match finns sannys dagsfärska analys av VLH från expressen. Om denna text passar bättre i en annat ämne så är det fritt fram att flytta den.
Sannys SHL-analys och tabelltips: Växjö
SANNYS ANALYSER 2023
Växjö tog i våras sitt fjärde SM-guld sedan 2015, en imponerade bedrift sett till konkurrensen och hur jämnt det är mellan lagen.
Efter gulden 2015 och framför allt 2018 och 2021 blev man mer brandskattade på spelare än vad man blivit inför den här säsongen. Emil Larmi, seriens bästa målvakt och Joel Persson, en av seriens bästa backar och en uppgraderad forwardsidan borgar för en fin säsong.
Till skillnad från andra lag som famlat efter en identitet och spelsätt har Växjö genom alla år stått fast vid sin. Det handlar till stora del om tålamod i spelet med och utan puck och att värdera när man ska kliva fram eller spela ett styrspel. Detta har man varit i särklass bäst i klassen på, något som fler och fler lag har och kommer att ta efter.
Växjö är på förhand svårplacerade. Många lag har stärkt sina trupper från i fjol vilket vässar till konkurrensen ytterligare.
En sak har jag lärt mig genom åren.
Räkna aldrig bort Växjö.
Målvakter - 5 getingar
Emil Larmis säsong i fjol var fullkomligt lysande. Larmi hade både bäst räddningsprocent och minst antal insläppta mål i snitt per match. I slutspelet klev Larmi fram ännu mer och var fullkomligt dominant under Växjös resa till klubbens fjärde SM-guld. Larmi utsågs till slutspelets mest värdefulla spelare och fick, som första målvakt någonsin, ta emot Stefan Liv Memorial Trophy.
Larmi är dessutom seriens mest sevärda målvakt då han kan bjuda på spektakulära räddningar med sin explosiva spelstil. Andreas Andersson, Växjös målvaktstränare, har jobbat med att få Larmi tätare, mer kompakt och inte lika yvig och fladdrig i sitt spel. Det var en klar och tydlig skillnad i Larmis spel i fjol mot när han anslöt under säsongen dessförinnan.
Bakom Larmi finns fortsatt Adam Åhman som har fått en ganska otacksam roll. Faktum är att Åhman för ett par år sedan var på väg att nypa åt sig rollen som förstamålvakt när han konkurrerade ut Janis Kalnins. Numera får han nöja sig med att vara andravalet bakom fenomenale Larmi och se till att göra det bra i de matcher han får. I fjol spelade Åhman visserligen hela 22 matcher och når han upp i den nivån i år får han var mer än nöjd.
Backar- 4 getingar
Fjolårets guldlag bars fram av ett fenomenalt målvaktsspel och en backsida av högsta, högsta klass. Den individuella skickligheten i spelet med puck var vägvinande och gjorde att Växjö i regel var det spelföranade laget. Framträdande backar som Lukas Bengtsson, Hardy Häman Aktell och Miika Koivisto har lämnat, spelare som är svåra att ersätta.
Kvar i laget finns dock Joel Persson, en av seriens absolut bästa backar. Persson går in i på sin sjätte säsong i Lakerströjan och har tagit över rollen som lagkapten efter det att Erik Josefsson valt att avsluta sin karriär. Persson har under sina tidigare fem säsonger i SHL som sämst gjort 31 poäng. På sina 254 matcher i ligan har Persson svarat för 176 poäng vilket ger ett snitt på 0,69 poäng per match. Med den noteringen är han på en delad sjätteplats med Anders Eldebrink över de backar (minst 100 spelade matcher) med högst poängsnitt i SHL/Elitserien genom tiderna. Det säger en del om vilken nivå Persson har hållit sedan han värvades från Kristianstad i Hockeyettan.
Brian Cooper och Keegan Lowe är kvar från i fjol. Cooper är en stabil och solid back som varit en av de bästa defensiva backarna under sina tre säsonger i ligan. Lowe gick från klarhet till klarhet under fjolåret och växte ut till en gigant i försvaret under slutspelet. Sportchefen Henrik Evertsson värvade Lowe från italienska Bolzano i slutet av juli i fjol och vi kan väl konstatera att Lowe sällar sig till skaran av lyckade Evertssons-värvningar.
Eric Martinsson är tillbaka i Växjö efter en utflykt på fem säsonger, varav tre i HV71. Fjolårets hos Smålandskonkurrenten blev ett misslyckande och Martinsson stod inte alls att känna igen. Han spelade tillsynes helt utan självförtroende och under slutdelen av säsongen var han också helt utanför laget. Det slutade med att kontraktet bröts i förtid och Martinsson valde att återvända till Växjö som han tidigare vunnit ett par guld med. Jag har svårt att se att Martinsson skulle ha blivit en dålig hockeyspelare över en natt utan ser det här som en perfekt möjlighet för honom att studsa tillbaka och visa att han fortsatt är en bra back på den här nivån.
I slutet av juli, när alla trodde att backsidan var spikad, så värvade Växjö in Gabriel Carlsson som återvänder till svensk hockey efter sex år i Nordamerika. Carlsson är en tvåvägsback men i första hand är det defensiven som är hans styrka. Carlsson har i regel ett bra första pass ut ur egen zon och en bra avståndsbedömning i mittzon vilket gör honom svår att passera. Carlsson kan fungera som ett perfekt komplement till Joel Persson som skulle kunna släppa på tyglarna än mer i det offensiva spelet. Trots tappen av Bengtsson, Häman Aktell och Koivisto står sig Växjö starka med Joel Persson, Gabriel Carlsson, Keegan Lowe, Brian Cooper och Eric Martinsson som sina fem första backar. Där bakom finns nyförvärvet Zach Giuttari som spenderat sina tre senaste säsonger i AHL. Det här blir Giuttaris första hockeyresa över Atlanten och således kan han behöva tid för att anpassa sitt spel till SHL och de större rinkarna. Giuttari ska vara en smart och enkelt spelande back som Växjö tror kommer anpassa sig snabbt till deras sätt att spela hockey. Giuttari blir, utöver Joel Persson, den enda högerskjutande backen i truppen. Slår Giuttari väl ut så ser backsidan återigen riktgt bra ut.
Elias Rosén var en något överraskande värvning men på något sätt är det ändå typiskt Växjö att plocka en okänd spelare som kommer kunna växa in i en roll och göra det bra. Rosén är ett okänt namn för de flesta eftersom han tillbringat de fem senaste säsongerna i USA, varav fyra år på collage. Rosén har under åren i USA visat att han är en duktig tvåvägsback och han besitter ett förhållandevis bra spelsinne. Det återstår att se om steget till Växjö och deras tuffa konkurrenssituation blir övermäktig eller om han klarar av att växa in i en roll.
Filip Nordberg värvades in från Södertälje under fjolåret mer som ett framtidsnamn. Norberg registrerades för nio matcher med Växjö i fjol i en väldigt begränsad roll. Som mest hade han fyra och en halv minuts istid i de matcher som han spelade. Med tanke på konkurrensen och att Nordberg slåss om en plats i JVM-truppen så kanske en utlåning till hockeyallsvenskan vore det bästa för hans personliga utveckling. Arvid Hurtig finns i skrivande stund också med i truppen men har förmodligen en bit kvar från till att få spela i SHL. För hans del gäller det att komma ut till en klubb där han får spela seniorhockey oavsett om det är i hockeyallsvenskan eller hockeyettan.
Forwards - 3 getingar
Trotjänaren Robert Rosén går in på sin 15:e säsong i Växjö. Han stod i valet och kvalet om han skulle avsluta karriären efter guldet i våras men det hade såklart varit slöseri med talang att avsluta när han fortsatt har något bra år kvar i kroppen. Rosén har aldrig varit snabb på skridskorna men det finns förmodligen ingen annan spelare i serien som är snabbare i tanken. Rosén är också den spelare som mer än någon annan symboliserar Växjös kontrollerade och trygga spel.
Otursförföljde Kalle Kossila har ännu inte spelat under försäsongen men beräknas vara redo till helgens CHL-matcher. Kossila visade under fjolåret att han besitter en hög skicklighet och dessutom var han en överraskande vass målskytt. Dessvärre för Kossilas del så tvingades han gipsa handen/armen efter en kollision i semifinalserien mot Frölunda och fick följa finalspelet från sidan.
Jag är osäker hur Växjö väljer att ranka sina centrar men om Rosén och Kossila är deras två första centrar så betyder det att talangfulle Noah Östlund inleder som tredjecenter, Martin Lundberg tar Erik Josefssons plats som fjärdecenter medan nyförvärvet Dylan McLaughlin flyttar ut på en kant. Lundberg är en härlig spelare att ha i sitt lag. Han ger allt i alla lägen, är stenhård i kroppen och framför allt så ger han mer eller mindre en garanti om final. Lundberg har under sin karriär spelat nio finaler och vunnit fem SM-guld.
I Noah Östlund förfogar Växjö över en av de mest spännande spelarna i hela serien. Jag såg Östlund för första gången när han var 15 år och tunn som en spagetti. Han låg redan då steget före sina medspelare i tanken, alltid i rätt position och spelarbar med ett av de bästa hockey-IQ jag har sett av en ung spelare. Därifrån har Östlund sedan varit bland de bästa oavsett om det så handlat om J18, J20 eller som i fjol med Djurgården i hockeyallsvenskan. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om Östlund gör över 30 poäng den här säsongen.
Dylan McLaughlin fanns på SHL-sportchefernas bord under en längre tid men jag vet att flera av dem avskräcktas av den skada (fotledsfraktur) som begränsade honom till nio matcher i fjol. Dessförinnan har McLaughlin, på AHL-nivå, visat att han är en produktiv spelare.
När jag ser McLaughlin spela så påminner han till viss del om Jack Drury som spelade i Växjö för några år sedan. McLaughlin har en bra uppsyn över isen och kommer snabbt att kunna anpassa sig till spelet i SHL oavsett om han får spela center eller på en kant.
Hugo Gustafsson tog stora kliv under fjolåret och hittade mer och mer rätt efter en tuffare debutsäsong. Gustafsson är bra på skridskorna och duktig på att söka sig mot fria ytor och skapa tid för sig själv.
Tobias Rieder är extremt nyttig över hela banan. Han kan bidra offensivt men det är som en gedigen lagspelare jag tycker han sticker ut.
Victor Stjernborg är en härlig karaktär och en bra kille i gruppen. Trots att han är född 2003 så har han redan hunnit med att vinna två SM-guld. Stjernborgs ledaregenskaper och hans positiva attityd lyfts ofta fram när man pratar om honom. I spelet vill jag se Stjernborg ta mer plats och våga spela lite mer med pucken än vad jag sett från honom hittills.
Filip Eriksson, född 2004, draftades av Montreal i den sjätte rundan i sommarens draft. Eriksson är en bra försäkring att ha under säsongen om det blir en del skador. Han kan fortsatt stå på tillväxt och vara en ledande spelare i juniorlaget och så sakteliga växa in i en roll i A-laget.
Ludvig Nilsson är för tillfället skadad men väl tillbaka i spel så kommer han spela på sin vanliga plats i fjärdekedjan. Nilsson är uppskattad för sitt hårda slit och tuffa spel.
Manuel Ågren är en spelare som jag vet Växjö gillar väldigt mycket och tror mycket på inför den här säsongen. Ågrens skridskoåkning är vass och öppnar i regel upp ytor för medspelarna. Jag tycker dock att han borde kunna vara med och bidra offensivt i en större utsträckning än vad han gjort. Ågrens slutspel i fjol lovade gott och under veckorna i mars och april spelade han sin bästa hockey för säsongen.
En spelare som blandade och gav lite väl mycket i fjol var Joachim Blichfeld. Rapporterna säger att hans fysiska status ska vara mer i fas i år och jag har därför stora förväntningar på att han ska göra en bättre och jämnare säsong än i fjol.
Från Malmö har Växjö värvat bröderna Sylvegård. Emil har gjort sig känd som en profil och en stök och bök-spelare medan Marcus, som vann SM-guld med Växjö 2021, under den gångna säsongen utvecklade sitt offensiva spel. Det var i stort sett när Marcus hade bestämt sig för att lämna Malmö som det lossnade rejält för honom. Det betyder att Växjö lyckades låsa upp honom på ett tvåårskontrakt för en förhållandevis billig peng. Om Marcus valt att skriva kontrakt efter säsongen hade han säkerligen kunnat tjäna det dubbla mot vad han gör idag. Bryter man ned statistiken och ser på antalet poäng under andra halvan av säsongen så var Marcus tredje bäst i serien efter Oskarshamns superduo Antti Suomela och Patrik Karlkvist. Det ska bli spännande och se om Marcus kan producera poäng lika frekvent under en hel säsong. Brorsan Emil kommer få en renodlad roll ”som den där jobbiga jäkeln” som jag tycker försvunnit lite de senaste åren. Nu kommer hans roll bli än tydligare samtidigt som jag tror att en viss form av press släpper från hans axlar när han inte längre spelar för Malmö och ska bära ett så stort ansvar för hela föreningen.
Spelare för spelare så är forwardssidan aningen vassare i år än vad den var i fjol.
Coacher - 4 getingar
Om Jörgen Jönsson hade fått en krona för varje gång han fick frågan om hur det skulle bli att ersätta Sam Hallam så hade han kunnat fylla på sitt bankkonto med ett par hundratusen kronor. Jönsson stod snällt och svarade på frågorna om Hallam och hur han ville sätta sin prägel på Växjö. Jörgen vann som spelare OS och VM två gånger, fem SM-guld och guldet i våras var hans tredje som tränare varav det första som huvudtränare. Respekt. Jönsson flankeras av Fredrik Hellgren som går in på sin 17:e säsong i Växjö medan Nicklas Rahm gör sin åttonde och målvaktstränaren Andreas Andersson sin nionde raka säsong.
Kontinuitet är ett ledord för Växjö vilket tycks vara ett framgångsrecept.
Stjärnan
Joel Persson är en av seriens bästa backar. Han gör spelarna omkring sig bättre och är en fruktad poänggörare.
Är det i år som Persson kliver över 40-poängsplatån?
Talangen
”Den största talangen vi haft sedan Elias Pettersson” har lagkaptenen Joel Persson sagt om Noah Östlund.
Det säger en del om ponteialen och talangen som Östlund besitter.
Poängkung
Marcus Sylvegård – 43 poäng
Bästa nyförvärv
Jag är svag för det som Marcus Sylvegård visade upp under andra halvan av säsongen i fjol. Det ska bli spännande och se om han klarar av bibehålla en sådan form även under en hel säsong. Gör han det så sitter sportchefen Henrik Evertsson på ett av seriens mest prisvärda kontrakt.
Genombrottet
När Henrik Evertsson hade fått Noah Östlund på kroken så valde han att göra sig av med den tidigare VM-spelaren Joel Kellman. Sett till kronor och ören så tippar jag väl på att Östlund kostar Evertsson cirka 180 000 kronor mindre i månaden än vad Kellman gjorde. Jag är dessutom helt övertygad om att Östlund kommer göra succé och relativt snabbt vara en bärande center för Växjö. Östlund har en spelförståelse som få och är således oftast rätt placerad på isen och ligger steget före i tanken. Det här är en av seriens mest spännande spelare.
Upp till bevis
Joachim Blichfeld svarade för tio mål och fullt godkända 24 poäng under fjolåret. Men det borde kunna gå att få ut mycket mer än så. Blichfeld har ett vasst skott och en bra speluppfattning men klarade inte riktigt av att få ut det i spelet. En stor anledning, som jag uppfattade det, var att han inte riktigt orkade spela i det höga tempot mer än 15-20 sekunder per byte. Det gladde mig därför när Blichfeld valde att tackade nej till VM-spel med Danmark för att istället köra igång försäsongen med Växjö. Rapporterna vittnar också om att han är i ett annat fysiskt slag i år än vad han var i fjol. Att döma av det han visat upp under inledningen av CHL så verkar det som om den förbättrade fysiken gett resultat. Blichfeld ser rappare ut, kommer mer rätt i spelet och får också möjlighet att nyttja sitt fina skott.
Doldisen
Går det att säga att Martin Lundberg är en doldis?
Visste ni att Lundberg är fyra på listan över spelare som spelat flest slutspelsmatcher i SHL/Elitseriens historia?
Det är bara Peter Nordström, Jörgen Jönsson och Joel Lundqvist som spelat fler slutspelsmatcher än Lundberg. Dessutom behöver Lundberg ”bara” ett guld till för att bli den spelare som vunnit flest SM-guld i historien sedan slutspel infördes 1976. Just nu delar han förstaplatsen med Jörgen Jönsson, Peter Nordström, Challe Berglund och Mikael Johansson som alla har fem guld.
Profilen
Emil Sylvegård är en profil även om han inte riktigt stått ut och skapat rubriker som han gjort tidigare år. Nu kan Emil fokusera på att bara vara sig själv, ta sig in under skinnet på motståndarna, spela fysiskt mer än att som i Malmö känna ett ansvar för hela föreningens SHL-existens.
Mest värdefulla spelaren
Emil Larmi andra halva av säsongen i fjol och i det efterföljande slutspelet var något bland det bästa jag har sett. Han var helt fenomenal vilket ledde till att han både utsågs till slutspelets mest värdefulla spelare och sedan Finlands förstaval mellan stolparna i VM.
Supporterrösten
Coffe Mattisson:
– Återigen dags att försvara ett guld. Fjärde gången gillt kanske? Vi får väl se. Lakers har inför säsongen tappat ett par som jag ser det viktiga kuggar som va med och tog SM-guld förra året. Sexton, Bengtsson, Herman Aktell, och inte minst lagkaptenen Erik Josefsson som lagt skridskorna på hyllan. Vi har kryddat upp med en del intressanta namn, yngre kommande förmågor samtidigt som ja tycker att vi har själva grunden kvar i laget. Att försvara ett guld är bland det svåraste man kan göra. Men jag har en ganska god känsla i kroppen. Tror vi kan sluta någonstans runt 4-5 plats i år. Sen vill jag påstå att de lag som har fått ihop laget till just ett lag kommer ta hem det.
'Slapshot' -> Kom loss från sarghörnet och dela med dig av Premium -> Vilken SHL-tränare vill "14 SHL-stjärnor helst spela för", i Expressens enkät..?
